På svenskaPosted by en lärjunge Thu, December 03, 2009 19:52:47Rubriken säger allt; det är med blandade känslor vi lämnar paradiset i Santa Rosa. Tre månader har vi spenderat på den forna radiostationen i den lilla byn. Vi har inte bara tillbringat vår tid tillsammans med ”hechitos” utan också med grannarna tvärs över vägen, Lucho som ofta varit på besök och vår käre vän i ”tiendan” som envisas med att kalla oss alla sina kusiner. Självklart finns det många fler att nämna men det jag vill säga är att vi har blivit en del av Santa Rosa under de här knappa 90 dagarna.
Dagen vi kom till skolan känns som en annan värld; för att inte tala om livet innan Apg 29. Fanns det eller är det bara en dröm? Jag tror att vi alla tycker att det ska bli spännande att komma hem och se vad som förändrats där vi bor men, framför allt, hur vi själva har förändrats. Att leva med tre andakter om dagen, undervisning om bibeln och med massa samtal om tro under fikapauser och i matkön påverkar. Frågan är bara, som sagt, hur vi påverkats.
Med tanke på hur ofta man hör att elever här på skolan har växt så ska det bli kul att komma hem och plocka fram måttbandet. Jag tror att många delar min uppfattning om att skolan inte har blivit så som man tänkt sig. Inte så att den har varit sämre eller bättre än hur man tänkte sig, utan bara annorlunda. För en del har det varit tuffare än vad man trodde, för andra lättare och för vissa har skolan inneburit mycket mer magsjuka än vad man tänkt. I allt har alla sökt sig närmare Gud och rannsakat sig själva för att se vad som behöver tas bort och läggas till.
Vad har vi egentligen gjort då? Snabbt räknat har vi:
· Gjort ca 250 draman
· Ätit ca 430 liter gröt
· Haft omkring 140 timmar gudstjänst
· Haft ca 170 andakter
· Bett ett x antal böner och fått ett y antal bönesvar
· Skrattat tillsammans tusentals gånger
· Delat med oss av oss själva i 1400 timmar
Jag vill bara poängtera att jag inte tar något ansvar för dessa beräkningar och att endast Gud vet hur det egentligen ligger till. I vilket fall som helst så ger det här ändå ingen bra bild av livet på skolan, eftersom det är ett liv som är extremt svårt att förklara. Om man ändå ska försöka sig på att förklara hur vi lever här, vilket är lite av meningen med Apg29-bloggen, är att läsa ur de inledande kapitlen av Apostlagärningarna. ”De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.” Apg 2:46
På svenskaPosted by en lärjunge Thu, December 03, 2009 19:49:02Vem sa åt tiden att gå så fort? Vem tillät det att bli slutet av november, medan vi alla var mitt uppe i en blinkning? Just hemkomna ifrån vår sista veckopraktik (på kusten) blev första hälften av veckan något dåsig.
Som veckans höjdpunkt står Sverigedagen, då vi gringos (kodnamn för vita människor) skulle presentera svensk kultur för våra kära ecuadorianer. Kanske har vi frukosten att tacka för att dagen blev så lyckad som den blev - för man säger ju att frukosten sätter standarden för hela dagen. Med äkta Arvid Lindquist-kaffe, nybakat grovt bröd, yogurt med nåt som liknade START-müsli och frukt (ect.) i magen – efter tre månader av havregrynsgröt och bländande vitt bröd med socker och nescafé som bensin för startmotorn, kan ni tänka er hur allerta och glada vi blev allesammans.
Mellan de två lektionerna på förmiddagen har vi alltid, mest för svenskarnas skull, en fikapaus. Dagen till ära serverades riktig kladdkaka med grädde. Himmelskt gott! Vill jag säga, om jag får lov att lägga in sådana subjektiva utlåtanden å allas vägnar.
Under eftermiddagen hade vi ett speckat schema där vi ville presentera de stora svenska traditionerna. Först ut var tomtemor och tomtemaja som inbjöd till pepparkakasbak i det av stearinljus upptända och julmusik fyllda köket. Ecuadorianerna hade aningens problem med att kavla ut degen tunt nog, och svenskarna kämpade med att överhuvudtaget få någon deg kvar att baka med och inte låta allt hamna i magen direkt.
Vid midsommarfirandet blottlades några av Sveriges vackraste sidor, men också några lite mer pinsamma. Iklädda sommarklänningar, skjortor och blomsterkransar dansade vi runt en vacker majstång och låtsades att vi var grodor och grisar. Känns skönt att för en gångs skull framstå som ett naturnära folk.
"Glåd potsk" ekade mellan husen på skolområdet då 15 ecuadorianska påskkärringar var på jakt efter godis med egenritade påskteckningar att önskar glad påsk med. De flesta av gummorna rynkade på näsan åt lakrisen de fick, men åt med fröjd de övriga karamellerna.
Vid mörkrets intrång ordnades en valborgsmässaeld, och SJÄLVFALLET också en välrepad vårkör, ledd av vår alldeles egen Maestro Albin Sandell.
Som en avslutning efter en fin andakt i vårt kära "Colombia" (en terrass vi byggt under det stora avocadoträdet), hördes plötsligt en avlägsen sång. Om man då tittade mot övervåningen kunde man se ett ljusklätt spöktåg komma skridandes ner för trappan. Längst fram gick en vacker flicka, demokratsikt vald i en folkomröstning, med ljust långt hår och med en krona av ljus. Hon följdes av tärnor, stjärngossar, en tomte och tre (två) pepparkaksgubbar som bjöd på pepparkakor från dagens bak.
Fredagkväll passade vi på att fira alla de novemberbarn vi har i gruppen, d.v.s. de som fyllt år under månaden: Thord, Albin & jag själv. Vi blev firade med ett riktigt, tvättäkta barnkalas med serpentiner och ballonger, lekar och godis, piñatas och kalashattar… och en svängom salsa mot slutet.
Mvh. Francesca
På svenskaPosted by en lärjunge Sun, November 29, 2009 02:32:55Nicolina här, min tur att skriva lite. Nu har vi varit 10 dagar på kusten. Klimatet är annorlunda, det är väldigt tort och väldigt varmt. På lördagen och söndagen hade vi ledig tid i Montecristi, som ni redan vet. Det var toppen!
På måndagen delade vi upp oss i de olika praktikgrupperna och for åt olika håll.
Min praktikgrupp var i Mamay och Panorama. Gruppen bestod av Albin, Josué, Jonas, Richard, Jonathan och jag. Vi skulle vara i Mamay måndag till fredag och helgen i Panorama. På måndagen åkte vi från Montecristi till Guayaquil för att ta buss vidare mot Mamay. Byn vi skulle till ligger verkligen mitt ute på landet. Det är väldigt tort, man skulle kunna beskriva byn som en sandgrop med hus i. Det bor ca 80 personer i Mamay, så den är väldigt liten. Människorna är fattiga och det finns inte rinnande vatten i husen men det finns elektricitet. Kyrkan som finns där är inte så stor men den lever nära byn. Kyrkan lever verkligen med folket i byn. Det var en stor lärdom och en glädje att se.
En annan stor lärdom jag kommer att ta med mig från denna tiden i Mamay var den otroligt stora gästfriheten som fanns i den familjen som vi bodde i. Vi fick under nästan en vecka bo i pastor Prosperos hus. När vi kom dit sade hans fru Maritza; ”Välkommna hit, denna veckan ska vi fungera som en familj, vi hjälps åt att laga mat och diska.”. Jag har nog aldrig kännt mig så välkommen i en familj. De tog emot oss med väldigt öppna armar och vi fick vekligen fungera som en familj. Vi var inte bara gäster som skulle passas upp utan fick verkligen bo, leva och vara en del av familjen. Det har lärt mig något om gästfrihet. Jag grät inombords när vi åkte därifån.
I Mamay jobbade vi mycket med barnen. Vi hade fogata (lägerbål) för barnen men hela byn kom, barn, vuxna och gamla. Vi hade en underbart härlig kväll tillsammans. Vi fick dela med oss av Gud och leka med dem. Vi var även på en skola och ett högstadie i två grannbyar och gjorde draman och sjöng sånger. Arbetet som vi gjorde i Mamay var mycket att leva i byn, leka med barnen, umgås med de äldre och hjälpa till lite på skolan som fanns där. På onsdagen hade vi ledigdag och åkte till stranden på förmiddagen och Guayaquil på eftermiddagen för att lämna Jonas som skulle hem till Sverige. Jonas Lundkvist, ungdomspator från Jönköping har varit här och undervisat och han var även med några dagar på praktiken på kusten. Vi hade en skön kväll i Guayaquil.
På fredagen var det dags att åka till Panorama som ligger nära Guayaquil. Helgen i Panorama bestod av två gudstjänster, scouter och ett bröllop. Vi var bara på vigseln men vi fick vara med och hjälpa till att ställa iordning inför festen. Vigseln var väldigt annorlunda mot i Sverige. Brudparet ville ha mer som en gudstjänst så vigseln började med att bruden kom in och sedan var det lovsång. Efter lovsången var det dags för predrikan och efter det började vigselakten. Det var härligt.
Om jag ska försöka sammanfatta denna veckan i några ord så skulle det bli; gästvanlighet, kärlek, familj, rolig och glädje.
Over and out Nicolina
På svenskaPosted by en lärjunge Fri, November 27, 2009 22:34:20Hejsan alla! Jag heter Kaisa och representerar det finska minoritetet här på skolan. Nu ska jag berätta lite om en av våra veckor här på skolan, alltså om vecka 9 ( den 9. – 15. nov).
Och så här gick det till..
På måndag morgonen kl. 5.30 kunde ingen låta bli att höra när en av våra lärjungavänner i skolan väcktes med en födelsedags lyckoönskning på ett ecuadorianskt sätt. Det var Tords födelsedag och det betydde en liten överraskning till honom. Han fick följa med dom ecuadorianer till ledare Elías lantgård. Där blev det firandet med olika aktiviteter, bland annat mjölkade de kor, medans vi svenskar slappnade och tog det lugnt på vår lediga måndag.
Jag själv hade förberett surdegen på helgen och tänkte ha tiden till nytta och baka den. Brödet här är inte likt det i Sverige (eller i Finland) så vill man äta ett gott, nyttigt, fiber-, och smakrikt bröd, får man göra det själv. Och jag måste säga att oavsett de lokala ingredienserna och gasugn blev resultatet riktigt saftigt.
Tisdagen började kl. 06:00 med Ecuadors nationalsång medans Ecuadors flagga lyftes i stången. Dagen var speciellt planerad för att presentera den typiska ecuadorianska kulturen oss svenskar. Vi fick frukosten serverad vid dukade bord och istället för den gröt som vi brukar äta fanns det verde (en röra med matbanan, ost och mjöl), yucabollar med ost i, stekta ägg, croissants och vattenmelon. Allt detta var lagat och serverat med mycket kärlek. Något som är typiskt här är att man inte tar av skorna när man kommer in i huset. Vi brukar vara mer nogranna här på skolan och på grund av praktiska skäl, inte gå inne i huset med skorna på. Men den här dagen var en dag på en ecuadoriansk stil och vi alla fick gå fram och tillbaka utan att ta av dom.
Den här veckan fortsatte vi föreläsningar med två lärare: Ulla Svensson och Jonas Lundqvist. Deras föreläsningar handlade om Apostlagärningarna och också om den Helige Ande. När vi på tisdag eftermiddag fortsatte med kulturkännedom genom lekar och vattenkrig, fick lärarna också vara med. Då var det ingen som lyckades ta sig därifrån utan att blöta ner kläderna när hela skolan sprang fram och tillbaka med hinkar och kannor och vattnet bara flög igenom luften. Jag försökte nämligen på riktigt detta utan att lyckas.. Till råga på allt hämtade någon en påse mjöl som därefter fastnade i våra blöta kroppar och förvandlade oss till riktigt kladdiga men hysteriskt glada Hechosar. Till slut var det mer än fröjd att åka till floden och åtminstone försöka tvätta bort all smuts. Jag själv hittade fortfarande bitar av torkad mjöl flera dagar efter.
På kvällen hade ecuadorianer ordnat en utomhusevenemang där man fick se hur nyårsfirandet här går till. Det involverade en stor docka klädd som en man och några män som var klädda som kvinnor. Mannen presenterade det gamla året och de kvinnor var hans änkor. Till slut fick vi se hur det gamla året brändes och det nya välkomnades. De ecuadorianska elever hade planerad noga – något som inte händer här ofta – och jobbat hårt för att visa oss deras kultur så bra som möjligt. Och jag måste säga att det syntes verkligen. Det var en dag med mycket skratt och mycket go gemenskap. Vi fick möjlighet att lära känna varandra via andra saker än vad vi möter i vår vardag.
Torsdag var planerad som en dag av fasta. För de flesta betydde det att avstå från mat och koncentrera sig på bön men de fanns några elever och ledare som även ville göra fastan i tystnad. Istället för lunch hade vi tid för förbön i paren. På eftermiddag hade vi två timmar av tystnad i hela skolan med avsikt att speciellt tänka på dom tacksägelser som vi har till vår Gud. Kvällen avslutades med nattvard. Dagen i helhet var mycket lugnare och tystare än vanligt. Alla var koncentrerade i var sitt håll och personligen tycker jag att det var mycket effektivt. Om man här i skolan har blivit närmare Gud var ändå närheten under fastan tydligt mer.
Den här veckan bad vi också återigen konstant för den följande praktikveckan. Alltså hade vi ett schema där varje elev hade varsina timmar i bön, en timme åt gången. Vi har ett förberett bönerum där man kan be, läsa bibel, sjunga, skriva, rita eller vara hur man än känner inför Gud. Så fortsatte bönen igenom dagar och nätter utan uppehåll.
Fredag morgonen var frukostbordet dukat med de bästa godsaker. Aldrig någonsin har nog frukost smakat så gott som det smakade den morgonen, efter en dag i fasta. På eftermiddag, efter vi hade packat och städat klart var det då dags att den sista gången börja vår resa ifrån skolan mot den sista veckopraktiken, som denna gång hålls på kusten. Först åkte vi circa 4 timmar för att komma till Quito. Där hann vi sträcka på ben och äta oss mätta innan resan fortsatte med ytterligare 8 timmar innan vi var framme i Montecristi. Alltså reste vi hela natten i en mer eller mindre fullspäckad buss och när vi äntligen var framme halv sju på morgonen var vi någorlunda möra.
Hela helgen hade vi lyckligtvis ledigt och vi använde den tiden bland annat genom att njuta av solen på stranden i Manta. Det är något magiskt med havet och med den starka vinden som blåser behagligt och tar med sig alla bekymmer. Likaså som en våg kan skölja med sig allt ifrån stranden om man inte är alert - något som hände med mig nämligen. För en svensk (eller finsk) "soldyrkare" är det en sådan glädje att kunna sola när man känner för det. Här upplever ecuadorianer ändå solen för stark och tack vare dom lämnade vi stranden tillräckligt tidigt innan vi brände oss i solen. Vi gick också runt i Montecristi där de flesta svenskar gjorde massa fynd just vad det gäller souvenirer. Det fanns tiotals små butiker och torgsäljare med tusentals små och större saker dom ville få oss att köpa. Vi kunde se allt ifrån hängmattor, väskor och ecuabrallor (en typ av färgranna, lösa byxor) till alla möjliga typer av smycken och mat. Där fick vi också smaka på en av de godaste (om inte den godaste) och största milkshake.
Vi bodde helgen i Montecristi på samma stället där Apg 29-skolan har tidigare åren hållits i. På skolans gård fanns det några hängmattor som snart blev det populäraste stället på hela skolan. När vi låg där, för att skydda oss från den brännande solen och lät vinden gunga oss sakta, samtidigt som vi i goda vänners lag pratade om några vardagliga saker och mumsade saltlakris (tack vare mamma!), tänkte jag att livet inte kan bli bättre.
Hela helgen var en helt perfekt avslutning på ännu en perfekt vecka här i Ecuador. Jag känner hur vi elever har närmat oss varandra mycket under skoltiden. Och det är underbart vad några lediga dagar kan göra och hur roligt vi har det tillsammans när vi inte behöver följa schemat för en gångs skull. Inte så att vi skulle ha det trist medans vi pluggar heller, men ni förstår säkert.. Det var mycket speciellt att ha så gott om ledigt tid tillsammans med sina bröder och systrar. Det var något oförglömligt och jag njöt av varje stund. Tack till alla för det!
Jag hoppas allt är bra där hemma och jag skickar massvis med pussar och kramar eller abrazos y besos som man här säger. Jag ber för Guds rika välsignelse över er!
Med varma hälsningar, Kaisa
En españolPosted by en lärjunge Fri, November 13, 2009 04:45:07Durante la semana de práctica en la comunidad de Sinangué, ubicada en la provincia de Sucumbíos, realizadas entre el 26 de octubre hasta el 1 de noviembre, se tenía previsto desarrollar actividades evangelísticas, además de apoyar en la construcción de la iglesia, éstas tareas se cumplieron, sin embargo pensaba que lo que hicimos era muy poco, además que las condiciones de logística y alimentación no fueron buenas, todo parecía que no habíamos podido cumplir con lo que Dios nos había mandado a hacer, posteriormente pude entender que Dios nos había enviado a ese lugar específicamente para tener verdaderamente una relación de comunión como discípulos de Cristo; siendo estudiantes de una escuela de discipulado y misiones era fundamental que tengamos experiencia en tolerancia y paciencia.
På svenskaPosted by en lärjunge Fri, November 13, 2009 02:43:11En värmlännings reflektioner
Då var det min tur att skriva. Mikael heter jag och är en av de tre värmlänningarna på Hechos. Tiden går snabbt här. När jag såg schemat för bloggen första gången så kändes det ju som en evighet tills det skulle bli min tur att skriva, men nu är jag till och med lite sen att skriva. Så det går snabbare än man tror. Det gör det för det mesta tycker jag.
Denna vecka har varit en vanlig vecka i den bemärkelsen att vi har varit på skolan och haft lektioner och inte varit ute på någon praktik som vi var exempelvis förra veckan. Men jag har svårt att kalla någon vecka en vanlig vecka här på Hechos. Jag skulle vilja säga att det är mot mina principer att kalla en vecka i Ecuador för en vanlig vecka. Det här är ett äventyr för mig och jag är sjukt tacksam att jag får vara med här. Inte så mycket för att det är ett spännande och vackert land jag får va i (för det har jag kommit över vid det här laget om jag ska va ärlig) utan mest för att jag får va på den här skolan som ger en så bra grund för att växa i min relation med Jesus.
Tillvaratagna händelser från veckan: Veckan började med måndag som så ofta förr. Patricio fick idén att vi skulle plocka skräp i Santa Rosa och vi va ett gäng som hängde på. Samtidigt som vi plockade gick Mauricio med gitarren och spelade och sjöng om att vi plockade skräp. Det va riktigt härligt faktiskt. Man kände att man gjorde något bra och samtidigt så fick vi göra något som väckte tankar hos Santa Rosa-borna. Vi fick en del förvånade blickar, men framförallt fick vi saft 4-5 gånger av människor som gillade vad de såg. Så det visade ju att det var uppskattat också.
Fredagen bjöd på bio. Men filmerna funka inte så det blev ”Scrubs”. Ni som inte vet vad det är bör kolla upp det. Ni som vet vad det är anar att det blev en go kväll. Det som jag också insåg var att jag uppskattar en kväll med lite popcorn och scrubstittande väldigt mycket. Hemma skulle jag inte reflekterat över det utan bara sett det som ännu en i raden av kvällar då jag tittar på scrubs och äter något gott. Inte för att det händer varje kväll, men händer det så är det inget man läser om i tidningen morgonen därpå. Jag tror ni fattar poängen.
Det sista jag vill skriva om, och jag hoppas inte ni har tröttnat vid det här laget, är söndagen som vi tillbringade i Reventador på praktik. Vi hade bestämt att vi skulle göra en Aire Libre (direktöversatt Luft Fri). Vi skulle ha ett utomhusmöte istället för en vanlig gudstjänst i kyrkan. Och som vanligt lyste den briljanta planeringen med sin frånvaro. Men det ordnade sig som vanligt och det blev ett fantastiskt möte. Vi hade innan mötet bjudit in de vi mött på gatan, men det kändes som att det var minst dubbelt så många där när mötet började. Och dessutom ett 15-tal ungdomar från det högstadium som vi hade besökt några veckor tidigare. Vi gjorde några draman och vi sjöng. Sedan hade vi en stund när vi bjöd in till förbön. Och det var en så härlig känsla när jag såg så många gå fram för att de ville att någon bad för dem. Och att det också var några ungdomar som gick fram. Riktigt gött att få ha ordnat det mötet mellan reventadorborna och Gud. Han som söker dem dag och natt och som inte vill något annat än att ha en relation med dem. När det efter mötet kommer fram en tonårskille och säger ”Chevre” (På svenska coolt, gött, bra, härligt) och kramar om en. Då känner man att det är det här man vill ägna livet åt.
Tack för mig…
På svenskaPosted by en lärjunge Fri, November 06, 2009 19:44:1918 - 25 Oktober
Då var det min (Simon Flodén) tur att få dela med mig lite av livet här på skolan. Tyvärr så går tiden ibland för fort och man hinner inte med det som man borde (som till exempel att skriva blogg). Men jag ska försöka förflytta mina tankar tillbaks till dessa dagar i slutet av oktober.
Veckans upplägg skiljde sig inte i från en helt vanlig vecka på Apg 29. Efter en helg med praktik på de olika lokalpraktikplatserna samlades alla återigen under söndagskvällen för att på måndagen ha en ledig dag och tid för återhämtning, vila, tvätt, andra praktiska aktiviteter eller turism som vår fantastiska ledare och lokala guide Elias håller i på måndagarna. På tisdagen började sedan undervisningen som denna vecka hölls av en före detta apg-ledare vid namn Marcia och vår alldeles egna skol-ledare och regent här på skolan Richard. Marcia fortsatte att gå igenom Apostlargärningarna och Richard undervisade med temat Vad är en lärjunge. En intressant vecka med nya tankar och nya funderingar. På onsdag eftermiddag så var det som vanligt dags för lokalpraktik och i mitt fall består den av träning med kyrkans egna fotbollsskola. Ett fantastiskt projekt där fotboll används som ett sätt att förmedla kristna värderingar, men också som ett sätt att få med ungdomar här i Santa Rosa, som inte är uppvuxna i kristna familjer, i kyrkans ungdomsverksamhet. Denna vecka försökte vi förmedla lite svensk disciplin då vi övade fasta situationer. Om jag ska utvärdera detta försök så får jag nog säga att det gick så där, men det var en väldigt rolig träning. Det var mycket fotboll denna vecka. På fredagen var det ett skolmästerskap mellan fotbollskolan, som vi alltså är med och tränar, och vår egna skola. Efter att alla fått på sig sina Apg-tröjor och gjort några tama försök att värma upp så var matchen igång. Det var en väldigt spännande match där fotbollsskolan inledde starkast och tog ganska så snabbt ledningen med tre mål. Vi jobbade oss in i matchen och hade efter mycket slit kvitterat till tre lika. Tyvärr så lyckades de i slutskedet av matchen göra det avgörande 4-3 målet, revanch den 6 november! Veckan avslutades som vanligt med praktik på de olika lokalpraktikplatserna. För min del innebär det besök i en liten by vid namn Bombon där vi hade ett utemöte med eld, lekar, sånger och självklart lite drama. På söndagen var det gudstjänst i kyrkan här i Santa Rosa, lunch hemma hos församlingsmedlemmarna samt scouter på eftermiddagen.
Som jag tidigare nämnde så erbjuds det turistutflykter här på skolan de flesta måndagarna. Det har visat sig att området har mycket att erbjuda. Vi har bland annat varit ute på vandringar i djungeln och badat vid vattenfall. Denna veckan skulle vi ta oss till en grotta med fåglar i. Utflykten började med en halvtimmes bilfärd. När vi hoppat av bilen vid vägkanten så bar det av in i djungeln på en gång. Stigen tog oss i ganska snabb takt nedåt mot den flod som rann nedanför. Vandringen erbjöd alla de vyer som jag i mitt huvud föreställt mig att en djungelvandring ska erbjuda. Vi gick förbi vackra vattenfall och under stora stenblock. När vi så småningom var nere vid floden fortsatte vår vandring i floden. Den förde oss rakt mot den grotta som skulle vara fylld av fåglar. Det var en läcker känsla att gå med vatten upp till midjan och titta upp på de bergsväggar som omringade oss. Tillslut bildade dessa väggar ett tak över oss och där under tillbringade hundratals fåglar sin tid. Detta innebar också att deras avföring naturligtvis fanns inne i grottan vilket några av oss i gruppen bittert fick erfara. När vi kände oss nöjda fortsatte vi vår vandring ut på andra sidan av grottan och till en vacker rastplats där vi åt vår lunch och badade. Efter detta vände stigen återigen uppåt för att sakta men säkert föra oss upp till vägen igen. Där fick vi vänta ett tag på den bil som skulle ta oss tillbaks till Santa Rosa. På skolan väntade sedan en eftermiddag med vila och tid för att smälta det djungeläventyr som vi nyss hade upplevt.
Gud välsigne er alla!
/Simon Flodén
På svenskaPosted by en lärjunge Thu, October 22, 2009 18:02:04Då var det dags för ett nytt blogginlägg. Denna gång handlar det om första veckan efter praktikvecka i bergen.
Det var riktigt skönt att komma till skolan i Santa Rosa igen och återförenas med de vänner man varit ifrån en veckan. Man fick sova i sin egen säng i sitt rum och falla tillbaka i rutinerna: personlig andakt, gröt och bröd till frukost, städning, ris till lunch, klädtvätt, gemensamma andakter och så vidare. Det kändes som att komma hem, vilket det ju faktiskt är nu en tid framöver; ett stort hem för en stor familj.
Lektionerna den här veckan har hållits av två nya ecuadorianska lärare som kom på måndagen och stannade till fredagen. Ramón Guevara fortsatte där Carl-Johan Sävinger slutade och undervisade ur Apostlagärningarna kapitel fem till åtta. Smith Franco talade kring ämnet "En kommunitet av lärjungar". Vi elever känner varandra bättre nu vilket har lätt till en större öppenhet på lektionerna: att dela egna erfarenheter, ställa frågor och diskutera. Diskussionerna fortsätter gärna utanför klassrummet, vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Det leder till en djupare relation och ett bredare utbyte mellan oss elever och även en djupare insikt i vad man själv tror när då får chans att uttrycka det.
I fredags hade vi som vanligt idrott. Innehållet var dock mycket ovanlig för många. Två inbjudna gäster, Hermano Hugo och Jessica, kom nämligen och hade danslektion med oss. Vi lärde oss San Juan från bergstrakterna och även Marimba. Vi hade en otroligt rolig timme med många felsteg och lustiga rörelser. Men de som hade roligast måste varit lärarna som fick se oss allihopa när vi av alla krafter försökte följa något som för dem själva måste varit ganska lätt. Efter dansen var det dags för fotboll igen. Den andra landskampen mellan Ecuador och Sverige inleddes. Det var en ganska jämn match, men eftersom Ecuador vann den första matchen var svenskarna revanschsugna. Det är lite oklart vad resultatet blev, men ett är säkert: Sverige vann efter en graciös straffspark av Emanuel och jublande av glädje tog vi oss trötta tillbaka till skolan och tog en efterlängtad kalldusch (detta är enda tillfället på veckan då man faktiskt kan stå under duschstrålen en längre tid utan att riskera köldskador).
Veckan slutade som vanligt med att vi på helgen åkte ut på olika håll till våra praktikplatser. För min del innebar det byn Linares som ligger ungefär 30 minuters bilfärd från skolan. Vi hade det riktigt trevligt. Det började med söndagsskola för barnen. Vi sjöng sånger, spelade drama och lekte med dem. Temat denna gång var synden. Efteråt var det helgens första gudstjänst. Jag predika för andra gången i mitt liv. Första gången var en vecka tidigare och att jag verkligen skolan att tacka för, som peppade mig till att göra det. Jag undervisade församlingen från Matt 6:33, att det viktigaste här i livet är att söka guds rike och hans rättfärdighet, inte bekymra oss om andra saker. Efter gudstjänsten var det dags för ungdomssamling och vi hade ordnat med bio i kyrksalen med filmen "Hitta Nemo". Sedan blev det natt och vi sov några timmar för att gå upp som alltid gå upp klockan 4.30 för att gå iväg till gudstjänsten som börjar vid 05.00. Om någon tycker det är tidigt att gå upp på söndagsmorgonen så finns här ett underbart exempel! De kan inte ha gudstjänsten senare eftersom folket i byn behöver åka in till Chacho till marknaden. Istället för att inte ha Gudstjänst alls, som nog de flesta skulle föredragit, och nöja sig med endast en samling per helg, går de upp för att börja klockan 05.00. Som sagt, ett underbart exempel. Gud är viktigare än att få sova ut på söndagar!
Nu börjar det bli tråkigt att sitta här inne se solen skina utanför fönstret. Jag tror jag ska gå ut och testa hängmattorna som Albin och Jonathan började sätta upp innan jag gick in. Hoppas de är klara...
/Hannes
