Äntligen rapport!
På svenskaPosted by en lärjunge Wed, September 30, 2009 16:46:13
Så jag fick den stora äran att börja skriva på årets blogg. Men vad skriver man efter en vecka som känns som två, med så mycket nya intryck och ett schema så späckat att man mer än gärna går och lägger sig klockan 22.00 för att dagen efter väckas klockan 06.30 för en personlig andakt. Men ruschen har börjat lägga sig, saker faller på plats och fokus på Gud börjar ta fart.
Var börjar man? Från början? Jag heter Olivia och sökte skolan tillsammans med min man Simon för att vi var och en, och tillsammans ville komma närmare Gud. Tillsammans med ett härligt gäng från Svea rike hamnade vi efter några om och men i Ecuadors djungeltrakter, närmare bestämt i den lilla byn Santa Rosa med 1500 invånare, fyra timmar från huvudstaden Quito. På 1000 meters höjd välkomnades vi av 7 latinos och 12 ledare (6 svenskar och 6 ecuadorianer) till vårt nya hem. Vi hade stövlar, sylvestrar och diverse regnkläder nerpackade men vi möttes av het sol och det har inte regnat så mycket som vi trodde sen vi kom hit. Även myggstiftet har fått ligga kvar i väskan. Tack och lov. Redan första dagen började vårt åkande till de olika kyrkorna i området som vi skall ha helgpraktik i under de kommande 7 veckorna. Vi presenterade oss som skola och frågade vad vi kunde hjälpa till med. Församlingarna uppskattar verkligen att vi är här för att hjälpa till.
Vi har kastats rätt in i teckenspråk och lexikon för att göra oss förstådda. Det är en glädje att se hur människor går till väga för att förklara en mening. Men det är samtidigt ett stort hinder och stor utmaning. Men vad är vi här för?
Vi är inte bara 31 stycken ledare och elever på skolan vi har även två söta kokerskor, Estrella och Lucrecia som jobbar tre timmar för varje måltid vi äter. Vi har olika gästlärare som kommer och går på skolan varje vecka. Just nu har vi Carl Johan Sävinger, Anders Westman och Hans Pettersson från Sverige på besök och Asher Wasker som rest ända från Indien. De kommer som en fläkt med brinnande undervisning och glatt humör.
Förutom små detaljer om det ena och det andra vill jag skicka med ett bibelord, som gång på gång återkommit på skolan, från 2 Korinthierbrevet 12:9
Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Allt gott från andra sidan atlanten!
/Olivia
- Comments(3)http://ecuador2009.acts29.se/#post2
