En värmlännings reflektioner
På svenskaPosted by en lärjunge Fri, November 13, 2009 02:43:11En värmlännings reflektioner
Då var det min tur att skriva. Mikael heter jag och är en av de tre värmlänningarna på Hechos. Tiden går snabbt här. När jag såg schemat för bloggen första gången så kändes det ju som en evighet tills det skulle bli min tur att skriva, men nu är jag till och med lite sen att skriva. Så det går snabbare än man tror. Det gör det för det mesta tycker jag.
Denna vecka har varit en vanlig vecka i den bemärkelsen att vi har varit på skolan och haft lektioner och inte varit ute på någon praktik som vi var exempelvis förra veckan. Men jag har svårt att kalla någon vecka en vanlig vecka här på Hechos. Jag skulle vilja säga att det är mot mina principer att kalla en vecka i Ecuador för en vanlig vecka. Det här är ett äventyr för mig och jag är sjukt tacksam att jag får vara med här. Inte så mycket för att det är ett spännande och vackert land jag får va i (för det har jag kommit över vid det här laget om jag ska va ärlig) utan mest för att jag får va på den här skolan som ger en så bra grund för att växa i min relation med Jesus.
Tillvaratagna händelser från veckan: Veckan började med måndag som så ofta förr. Patricio fick idén att vi skulle plocka skräp i Santa Rosa och vi va ett gäng som hängde på. Samtidigt som vi plockade gick Mauricio med gitarren och spelade och sjöng om att vi plockade skräp. Det va riktigt härligt faktiskt. Man kände att man gjorde något bra och samtidigt så fick vi göra något som väckte tankar hos Santa Rosa-borna. Vi fick en del förvånade blickar, men framförallt fick vi saft 4-5 gånger av människor som gillade vad de såg. Så det visade ju att det var uppskattat också.
Fredagen bjöd på bio. Men filmerna funka inte så det blev ”Scrubs”. Ni som inte vet vad det är bör kolla upp det. Ni som vet vad det är anar att det blev en go kväll. Det som jag också insåg var att jag uppskattar en kväll med lite popcorn och scrubstittande väldigt mycket. Hemma skulle jag inte reflekterat över det utan bara sett det som ännu en i raden av kvällar då jag tittar på scrubs och äter något gott. Inte för att det händer varje kväll, men händer det så är det inget man läser om i tidningen morgonen därpå. Jag tror ni fattar poängen.
Det sista jag vill skriva om, och jag hoppas inte ni har tröttnat vid det här laget, är söndagen som vi tillbringade i Reventador på praktik. Vi hade bestämt att vi skulle göra en Aire Libre (direktöversatt Luft Fri). Vi skulle ha ett utomhusmöte istället för en vanlig gudstjänst i kyrkan. Och som vanligt lyste den briljanta planeringen med sin frånvaro. Men det ordnade sig som vanligt och det blev ett fantastiskt möte. Vi hade innan mötet bjudit in de vi mött på gatan, men det kändes som att det var minst dubbelt så många där när mötet började. Och dessutom ett 15-tal ungdomar från det högstadium som vi hade besökt några veckor tidigare. Vi gjorde några draman och vi sjöng. Sedan hade vi en stund när vi bjöd in till förbön. Och det var en så härlig känsla när jag såg så många gå fram för att de ville att någon bad för dem. Och att det också var några ungdomar som gick fram. Riktigt gött att få ha ordnat det mötet mellan reventadorborna och Gud. Han som söker dem dag och natt och som inte vill något annat än att ha en relation med dem. När det efter mötet kommer fram en tonårskille och säger ”Chevre” (På svenska coolt, gött, bra, härligt) och kramar om en. Då känner man att det är det här man vill ägna livet åt.
Tack för mig…
- Comments(1)http://ecuador2009.acts29.se/#post9
