Hechos29 Apg29 Ecuador 2009

Kaisas vecka 9

På svenskaPosted by en lärjunge Fri, November 27, 2009 22:34:20

Hejsan alla! Jag heter Kaisa och representerar det finska minoritetet här på skolan. Nu ska jag berätta lite om en av våra veckor här på skolan, alltså om vecka 9 ( den 9. – 15. nov).

Och så här gick det till..

På måndag morgonen kl. 5.30 kunde ingen låta bli att höra när en av våra lärjungavänner i skolan väcktes med en födelsedags lyckoönskning på ett ecuadorianskt sätt. Det var Tords födelsedag och det betydde en liten överraskning till honom. Han fick följa med dom ecuadorianer till ledare Elías lantgård. Där blev det firandet med olika aktiviteter, bland annat mjölkade de kor, medans vi svenskar slappnade och tog det lugnt på vår lediga måndag.

Jag själv hade förberett surdegen på helgen och tänkte ha tiden till nytta och baka den. Brödet här är inte likt det i Sverige (eller i Finland) så vill man äta ett gott, nyttigt, fiber-, och smakrikt bröd, får man göra det själv. Och jag måste säga att oavsett de lokala ingredienserna och gasugn blev resultatet riktigt saftigt.

Tisdagen började kl. 06:00 med Ecuadors nationalsång medans Ecuadors flagga lyftes i stången. Dagen var speciellt planerad för att presentera den typiska ecuadorianska kulturen oss svenskar. Vi fick frukosten serverad vid dukade bord och istället för den gröt som vi brukar äta fanns det verde (en röra med matbanan, ost och mjöl), yucabollar med ost i, stekta ägg, croissants och vattenmelon. Allt detta var lagat och serverat med mycket kärlek. Något som är typiskt här är att man inte tar av skorna när man kommer in i huset. Vi brukar vara mer nogranna här på skolan och på grund av praktiska skäl, inte gå inne i huset med skorna på. Men den här dagen var en dag på en ecuadoriansk stil och vi alla fick gå fram och tillbaka utan att ta av dom.

Den här veckan fortsatte vi föreläsningar med två lärare: Ulla Svensson och Jonas Lundqvist. Deras föreläsningar handlade om Apostlagärningarna och också om den Helige Ande. När vi på tisdag eftermiddag fortsatte med kulturkännedom genom lekar och vattenkrig, fick lärarna också vara med. Då var det ingen som lyckades ta sig därifrån utan att blöta ner kläderna när hela skolan sprang fram och tillbaka med hinkar och kannor och vattnet bara flög igenom luften. Jag försökte nämligen på riktigt detta utan att lyckas.. Till råga på allt hämtade någon en påse mjöl som därefter fastnade i våra blöta kroppar och förvandlade oss till riktigt kladdiga men hysteriskt glada Hechosar. Till slut var det mer än fröjd att åka till floden och åtminstone försöka tvätta bort all smuts. Jag själv hittade fortfarande bitar av torkad mjöl flera dagar efter.

På kvällen hade ecuadorianer ordnat en utomhusevenemang där man fick se hur nyårsfirandet här går till. Det involverade en stor docka klädd som en man och några män som var klädda som kvinnor. Mannen presenterade det gamla året och de kvinnor var hans änkor. Till slut fick vi se hur det gamla året brändes och det nya välkomnades. De ecuadorianska elever hade planerad noga – något som inte händer här ofta – och jobbat hårt för att visa oss deras kultur så bra som möjligt. Och jag måste säga att det syntes verkligen. Det var en dag med mycket skratt och mycket go gemenskap. Vi fick möjlighet att lära känna varandra via andra saker än vad vi möter i vår vardag.

Torsdag var planerad som en dag av fasta. För de flesta betydde det att avstå från mat och koncentrera sig på bön men de fanns några elever och ledare som även ville göra fastan i tystnad. Istället för lunch hade vi tid för förbön i paren. På eftermiddag hade vi två timmar av tystnad i hela skolan med avsikt att speciellt tänka på dom tacksägelser som vi har till vår Gud. Kvällen avslutades med nattvard. Dagen i helhet var mycket lugnare och tystare än vanligt. Alla var koncentrerade i var sitt håll och personligen tycker jag att det var mycket effektivt. Om man här i skolan har blivit närmare Gud var ändå närheten under fastan tydligt mer.

Den här veckan bad vi också återigen konstant för den följande praktikveckan. Alltså hade vi ett schema där varje elev hade varsina timmar i bön, en timme åt gången. Vi har ett förberett bönerum där man kan be, läsa bibel, sjunga, skriva, rita eller vara hur man än känner inför Gud. Så fortsatte bönen igenom dagar och nätter utan uppehåll.

Fredag morgonen var frukostbordet dukat med de bästa godsaker. Aldrig någonsin har nog frukost smakat så gott som det smakade den morgonen, efter en dag i fasta. På eftermiddag, efter vi hade packat och städat klart var det då dags att den sista gången börja vår resa ifrån skolan mot den sista veckopraktiken, som denna gång hålls på kusten. Först åkte vi circa 4 timmar för att komma till Quito. Där hann vi sträcka på ben och äta oss mätta innan resan fortsatte med ytterligare 8 timmar innan vi var framme i Montecristi. Alltså reste vi hela natten i en mer eller mindre fullspäckad buss och när vi äntligen var framme halv sju på morgonen var vi någorlunda möra.

Hela helgen hade vi lyckligtvis ledigt och vi använde den tiden bland annat genom att njuta av solen på stranden i Manta. Det är något magiskt med havet och med den starka vinden som blåser behagligt och tar med sig alla bekymmer. Likaså som en våg kan skölja med sig allt ifrån stranden om man inte är alert - något som hände med mig nämligen. För en svensk (eller finsk) "soldyrkare" är det en sådan glädje att kunna sola när man känner för det. Här upplever ecuadorianer ändå solen för stark och tack vare dom lämnade vi stranden tillräckligt tidigt innan vi brände oss i solen. Vi gick också runt i Montecristi där de flesta svenskar gjorde massa fynd just vad det gäller souvenirer. Det fanns tiotals små butiker och torgsäljare med tusentals små och större saker dom ville få oss att köpa. Vi kunde se allt ifrån hängmattor, väskor och ecuabrallor (en typ av färgranna, lösa byxor) till alla möjliga typer av smycken och mat. Där fick vi också smaka på en av de godaste (om inte den godaste) och största milkshake.

Vi bodde helgen i Montecristi på samma stället där Apg 29-skolan har tidigare åren hållits i. På skolans gård fanns det några hängmattor som snart blev det populäraste stället på hela skolan. När vi låg där, för att skydda oss från den brännande solen och lät vinden gunga oss sakta, samtidigt som vi i goda vänners lag pratade om några vardagliga saker och mumsade saltlakris (tack vare mamma!), tänkte jag att livet inte kan bli bättre.

Hela helgen var en helt perfekt avslutning på ännu en perfekt vecka här i Ecuador. Jag känner hur vi elever har närmat oss varandra mycket under skoltiden. Och det är underbart vad några lediga dagar kan göra och hur roligt vi har det tillsammans när vi inte behöver följa schemat för en gångs skull. Inte så att vi skulle ha det trist medans vi pluggar heller, men ni förstår säkert.. Det var mycket speciellt att ha så gott om ledigt tid tillsammans med sina bröder och systrar. Det var något oförglömligt och jag njöt av varje stund. Tack till alla för det!

Jag hoppas allt är bra där hemma och jag skickar massvis med pussar och kramar eller abrazos y besos som man här säger. Jag ber för Guds rika välsignelse över er!

Med varma hälsningar, Kaisa

• Comments(2)

Fill in only if you are not real

Author:

Code:

The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.